Vad vore föreningssverige utan sina tanter?

Vad vore föreningssverige utan sina små tanter? Den frågan har jag ställt till mig själv mången gång. Satt just och pratade med en sådan. Hon och hennes syföreningsvänner drar in pengar till bröstcancerforskning, ungar i nöd, missbrukarvård och hemlösa (bland mycket annat), genom att sitta där i den embarmliga lottkiosken och sälja lotter.

Vad kan man vinna, frågar jag. Jo, då har tanterna suttit där och sytt, stickat och virkat för allt vad tygen håller, köpt in material för sina usla pensionspengar och organiserat upp så att lottkiosken bemannas av demsamma. Vem köper? Jo andra små tanter, på väg till den lokala ica-affären, för veckans inköp...

Dessa pensionärer, det är bara att hoppas att dom slipper ättestupat, vilket ligger farligt nära med det pensionssystem, som vi alla lever under. Det måste göras om från grunden. Nu.