Människorättsklausul

Det är skillnad på folk och folk. Det är skillnad på stater och stater. Inte minst märker man det när man jobbar med EU-frågor. En del länder anser EU kunna läxa upp, andra kan begå grova överträdelser av ingångna avtal eller som nu med Israel, brott mot folkrätten, utan att det får några som helst konsekvenser.

EU har i åratal använt sig av en människorättsklausul när unionen ingår handelsavtal med länder utanför den egna sfären. Människorättsklausulen är just vad det låter som; en klausul som säger att begår ni brott mot mänskligheten upphör avtalet att gälla i sin ursprungliga form.

EU och Israel är väldigt goda vänner, och Israel åtnjuter särskilt tålamod och gör så även nu mitt uppe i slakten av civila på Gazaremsan.

Frågan man kan ställa sig är hur är det möjligt- och vilka är dom EU-parlamentariker från Sverige, som tycker att det är rimligt att Israel inte lyder under den människorättsklausul, som gäller för alla andra? Hur motiverar dom det? Ställ gärna den frågan till Gunnar Hökmark, moderat och EU-parlamentariker och verksam i parlamentets Israeldelegation.

Jag passar på att upprepa ett par absurditeter av Hökmark, som jag tidigare har publicerat på bloggen. Det handlar om varför han tycker att Israel är en värdig demokrati; en kraft som verkar på de förtrycktas sida. Det ter sig särskilt makabert idag.

Han sa bland annat så här: "Let it be said here tonight, once and for all, the oppressed people of the Middle East are not oppressed by anyone else than by their own oppressors. Not by Israel, not by US, not by European Union. When we are defending the democracy of Israel we are at the same time standing up for the freedom of all people in the Middle East, wherever they live".

Vi är rätt många som inte känner igen oss, för att uttrycka det milt.