Nej, det är inte skönt med höst och vinter.

En vän och jag möttes upp efter en heldag i Stockholms skärgård. Jag kom inglidande med skärgårdsbåten och strandade vid Grand Hotell, vi gick solgatan fram - bruna och fina både han och jag - och äntrade Gamla Stan. Det var fortfarande varmt och kvällen vimlade av människor som avnjöt de sena sommartimmarna. Vi var båda överens om att så här ska man ha det. Gärna alltid.

Jag vet inte hur många samtal jag hört eller varit delaktig i denna sommar och andra sommar som inleds eller avslutas med att: ja, det är härligt med värmen och solen, men man skulle inte uppskatta det om vi inte hade hösten och vintern; om vi inte hade årstidsväxlingarna.

Av någon anledning retar jag upp mig - och då menar jag verkligen retar upp mig - på detta tramsiga, direkt löjeväckande resonemang. För att förtjäna den snålt tilltagna solen, ska man ha gått och lidit i en sådär åtta nio månader. Det är ju samma trams som antagandet om att man ska hållas i fattigdom, innan man förtjänar att få sig en rejält tilltagen slant - annars uppskattar man inte pengarnas värde.

Det är klart att vi förtjänar sol och vämre året om - jag vill ha sol och värme året om. Dessutom tycker jag att det är skönt med semester och längtar inte alls tillbaka till jobbet. Jag vill ha sol, sommar och semester tolv månader i taget. Och jag vill ha mer pengar nu, utan att ha behövt späka mig själv i trettiofem år.

Och nej jag hatar regn, väta, kyla och mörker. Det är inte mysigt på något sätt. Inte ens te en höstkväll lockar. Vart ska man flytta?

Livet undertill.

Det här med svamp; alltså inte den i skogen utan den i underlivet. Det står i diverse dagstidningar att svampen har blivit resistent; att tjejer drabbas av det i parti och minut - mer än någonsin tidigare. Den frekventa förekomsten av svamp i underlivet hos svenska tjejer kopplas dels till många sexpartners dels till rakning av könshår. Stringtrosor nämns också som tänkbar orsak. Någon har också nämnt all medicin som skrivs ut för besvären, utan närmre undersökning av patienten i fråga. Kort och gott: den verkar frodas

Hade det inte varit så att vårt samhälle tenderar att kasta upp reaktionära och moralistiska reaktioner på alltifrån val av jobb till sängkammarfrågor, skulle jag direkt - utan en massa paranoia i bakhuvudet - satt mig in i statistiken och begrundat allvaret. Kvinnors underliv är nämligen politik. Den politiska kraft som kan befria vårt underliv från skam, våld och sjukdomar befriar också kvinnan (nästan - en lön att leva på också, sen är saken biff).

Men eftersom det dagligen rapporteras om det konstiga/skadliga i att ha eller har haft fler än en sexpartners vid unga år, om hur förgänglig den unga generationen ter sig med sina förhållanden, hur illa barn far av skiljsmässor, hur dålig mamman är som gillar jobbet mer än att gå hemma med barnet i två år och hur hotad kärnfamiljen är...

...detta samtidigt som kyrkbröllopen duggar tätt bland sjuttiotalisterna, och mammatidningar med illa dold Stepford Wife agenda säljer som smör - ja, med allt det här framför sig och runt omkring sig är det svårt att ta till sig svamp-varningarna. Svårt för man vet inte vad man ska tro: är det moralister i farten eller är det väl underbygd fakta med avsikt att hjälpa och inte stjälpa kvinnor i deras sexuellt aktiva vardag?

Vad ska man tro, och hur ska man agera? Jag vet faktiskt inte.

Om att överskatta sin förmåga.

Det är sommar och varmt. Det är semestertider och bilfärder. Bad och dykning. Drunkningsolyckor och bilkraschar. Vi läser om det varje dag.

Det är en sak att tycka/anse/tro/agera som om man vore en i särklass kompetent chef/tränare/ordförande/talare/tyckare/debattör/författare/förälder/älskare, eller vad man nu slår sig för bröstet inför sig själv eller andra. Det är oftast inte dödsbringande (omän löjeväckande), men att överskatta sig själv som bilförare eller simatlet dödar ett ansenligt antal svenskar varje år - främst män. Så även denna sommar.

Att överskatta sin förmåga som nattbadare eller bilfantast med omkörningar som specialitet, skördar människoliv. Män dör mer än enstaka gånger på grund av självförvållade, dumdristiga handlingar. Frågan är om dessa dumdristiga handlingar begås just för att bevisa att dom är riktiga män eller för att det ingår i manligheten att inte ifrågasätta sig själv och sin förmåga?

Det kanske vore något att tänka på? Ännu hellre diskutera. Om så bara för att öka den förväntade livslängden för de pojkar som föds. Det vore väl rimligt? Då är det en liten försakelse i sammanhanget att ranska sig själv och den manlighet man är en del av.

Tre bra.

Hon är lätt en av mina absoluta favoriter, Britt Edwall. Säkert skitjobbig, men vad gör det när man inte behöver ha med människan att göra. Skriva kan hon, vass är hon, dessutom rolig. En lyckad kombination, som man även kan hitta hos Aftonbladets Altstadt och Expressens andra grand old lady: Kullenberg. Kan man inte ge dom tre en talkshow?

Alla vägar bör ledas om, förbi Rom.

Jag har en italiensk vän. Han slog med knuten näve rätt ner i tidningsuppslaget, som behandlade Berlusconi, och sa: Han finns på riktigt, och är samtidigt ett skämt; det är så att man skäms för sitt eget land.

Och så är det ju; det vill säga han finns, han är premiärminister, han är skurk och han har blivit omvald tre gånger. Dessutom har han lyckats med konststycket att trixa sig till åtalsfrihet.

Han har folket, Vatikanen och abortmotståndarna på sin sida. Han har hittat en lämplig fiende i landets romer, och han jagar papperslösa med frenesi, samtidigt som han inte gör ett skit för att rensa upp i maffiaträsken runt Neapel.

Det känns tryggt att han representerar en sådär 60 miljoner människor, och tillhör en av EUs absoluta giganter.

Ovärdigt.

Jinge Flycht har hakat upp sig på Blondinbella. Idag är han särdeles låg i sina kommentarer kring henne och det övergrepp hon utsattes för i Italien.

"Möjligen har jag fördomar om italienare, men en välutrustad 17-årig blondin på nattklubb vid 02.00 i Italien? Vad hade hon förväntat sig? Respekt?"

Ja, faktiskt Jinge. "Respekt" har man all rätt att förvänta sig. Även en ljushårig kvinna med bröst har rätt att bli bemött med respekt. Det förväntar jag mig i alla fall som både är blond och har fullt utvecklade fettknölar. Vi lär vara ett par miljoner till i Sverige som bär dessa högst vardagliga attribut.

Skylla-sig-själv-resonemanget är för jävla sunkigt. Är det värdigt dig Jinge?

I de bortglömda hörnen frodas smutsen.

Då jag är uppväxt i sydöstra hörnet av Blekinge - längs kusten - med Karlskrona som närmsta stad två mil bort, kan den geografiskt bevandrade inse att öarna och skärgården tränger sig på, inte som i Ajvide Lindqvist skräckstorys, utan som glittrande gröna och sköna små underverk placerade i det stora blå.

Det är dessvärre inte så romantiskt och trevligt som man kan lockas att tro. Fisken är utfiskad, sommarhusen okristligt dyra, jobben är få och Sverigedemokraterna desto fler och större. Nazister finns det också i skogarna och tittar man närmre på fenomenet så ser man att 30-talets blekingska nazistfästen fortfarande hyser dessa avarter långt över riksgenomsnittet.

Det senaste åren har Sveriges trädgård blivit uppmärksammat för allt annat än trevliga saker. Rödeby var på allas läppar ett bra tag; familjen som trakasserades och historien slutade med skott i hjärtat och en död femtonåring, inte att förglömma den flykting som nekades vård på Blekingesjukhuset Karlskrona med kommentaren att hans kräkande och uppvisade smärta endast var "utspel från asylsökande", frenetiskt nazistiskt kampanjmakande mot moskébygge, och nu för bara ett par dagar sedan ett par kilometer från mitt barndomshem; en bensinstöld som slutade med dråp/mord.

Det är bara ett urval och inte särskilt genomtänkt, men det fanns där som nyheter i Blekinges lokaltidningar och i rikspressen. Tittar man närmare på det; kollar vilka de inblandade var/är finner man - när det gäller begångna brott - att det är unga människor med "strulig" bakgrund som utfört dem, dvs dom är väl kända av sociala myndigheter och polis sedan tidig tonår. När det gäller det gäller de främlingsfientliga strömningarna och de rasistiska utspelen är det fortfarande en majoritet - ofta unga - män som står för det och som organiserar sig efter denna övertygelse att det är utlänningar som pajar deras ekonomiska förutsättningar.

Ett par slutsatser kan man dra utan att kalla det för förhastat:

• När arbete och försörjning inte längre kan tas för givet uppstår en grogrund för främlingsfientlighet, som i värsta fall kan få fascistiska förtecken.
• Den socioekonomiska bakgrunden, det vill säga klass, spelar roll för ens framtid. I brottsstatistiken är unga män med för djävlig uppväxt överrepresenterade: missbruk inom familjen, våld/övergrepp, otrygga ekonomiska förhållanden.
• Den rasistiska strukturen går igen och står att finna även i dom mest renomerade korridorerna. Inte ens på en akutmottagning med läkare som svurit läkareden, kan en människa med utomeuropeisk bakgrund finna trygghet och vård på lika villkor som övriga samhällsmedborgare.

För övrigt vill jag säga att begrepp som "ondska" och "monster" är skadliga för samhällsdebatten. Det låter som om de gärningsmän som är i omlopp i svensk media skulle komma från yttre rymden och huxflux slå ner på den oskyldiga planeten jorden. Det är att frånsäga sig ansvar, men framförallt är det farligt. Farligt i den bemärkelsen att går vi inte till botten med orsakerna till brotten, underöker underliggande faktorer, kommer det att upprepas igen och igen.

Hur är det till exempel möjligt att en dysfunktioell, farlig man som Englamördaren Eklund kan leva halva sitt liv utan att någon slår larm? Varningssignaler måste rimligtvis har förekommit, men ignorerats.

Hur kan unga män och kvinnor som gång efter annan ertappas och haffas för stölder och misshandel - från tidig tonår - släppas vind för våg utan samhälleliga insatser från första början?

Hur kommer det sig att välutbildade människor med livsviktigt arbete tillåts arbeta kvar när dom uppenbart inte är lämpade för uppgiften, och jag tänker då på de läkare som åperopade "typiskt asylbeteende" och sände hem den drabbade till sin egen död?

Istället för dessa ganska så uppenbara frågeställningar möts man av en massa röster från både kommentarsfält och talarstolar, som pratar sig röda i ansiktet om "rätt" vedergällning alltifrån dödsstraff till längre fängelsedomar med vatten och bröd.

På vilket sätt för det vårt samhälle framåt? På vilket sätt går vi tryggare hem genom sommarnatten? På vilket sätt förhindrar det att brott begås igen? På vilket sätt? Är det hållbart?

Jag ser er, hajfobiker.

Det är högsommar och folk badar (antar jag) och när jag går in i mitt statistikverktyg Statcounter ser jag att det är oproportionerligt många (ett fåtal nervvrak får man ju räkna med, men det här...) som den gångna veckan sökt på "vithaj Sverige" och kommit till min blogg.

Jag har noterat det förr, men det råder ett uppsving på den fronten i skrivande stund. Det är säkerligen mer än en stackare där ute som står och velar på bryggan och har tvångstankar i huvudet, och när vederbörande klyver vattenytan... vad döljer sig i djupen..?

Förmodligen en död havsbotten - skulle jag säga - men man vet ju aldrig.

PS. Jag hade tänkt skriva en svada riktad mot alla dom som piskar upp en lynschstämning; som talar sig varma för dödsstraff, i samband med de uppmärksammade rättegångarna som äger rum just nu, eller som snart kommer igång. Ni vet vilka jag menar: Engla-fallet och Tyskan. Allt groteskt tal om "Ondskan" och "Monstret" behöver lyftas upp ett par nivåer och diskuteras. Det är inte bara i Italien folk är kapabla att sitta och glo på ett par drunknade barn, jag lovar att det skulle kunna hända i Sverige också. Ju mer man avhumaniserar en individ eller grupp; ju lättare är det att flytta gränsen mot det (rätts)vidriga och inhumana. Men så långt kom jag inte därför att jag har gröt i huvudet, och då är jag ändå inte gravid, men jag skulle vilja åberopa det ändå. Gröt i huvudet ett tag till alltså DS.

Almedalen - Båstad - en snart förverkligad utopi nära vattnet.

Almedalen - Båstad. I den förra pr-folk och politiker, i den senare finansfolk och avdankade semikändisar.

Helvetet på jorden torde bli att sammanföra dessa företeelser till en enda gegga av informellt "nätverkande" (eg. en sjuhelvetes show off för folk med pengar och makt, dom som vill ha pengar och makt samt dom som låtsas att dom har pengar och makt).

En ny ort skulle behöva uppfinnas (vid kusten; annars kan man inte steka ordentligt osv.) för att härbärgera härligheten. Mitt förslag är Båldalen alternativ Almstad. Där skulle man kunna skapa förutsättningar för resten av året för de inblandade; visitkort, vintips, solglasögon, pengar, saliv och tjusiga anekdoter med hög igenkänningseffekt får plötsligt oanade möjligheter att utbytas mellan likasinnande.

På denna ort - nära vatten och sol - kommer det varje dag koras snyggast respektive fulast, vilket gör att folk med i vanliga fall spännande tankar och idéer behöver byta kläder tre gånger om dagen och ställa sig i fotopose för att få den cred som behövs för att få vara med i pratprogrammen, lite senare på kvällen. Sen hamnar man på en lista, som ett gäng plufsiga män, som passerat sina bästa år, lägger ut på nätet. Det blir veckans höjdpunkt för alla inblandade.

Det här låter väl toppen - eller hur? Den som kan ro det här projektet i land hamnar på Aftonbladets innelista tre veckor i rad. Ett incitament som heter duga.

PS.Vanligt folk bryr sig naturligtvis inte, vilket i och för sig inte spelar någon roll. Vanligt folk är för osexiga för att göra skillnadDS.

Det gick ju bra det här.

Almedalsbloggen och dess redaktion har nu lämnat Gotland. Det vart succé och vi nominerades till årets mediamakthavare i Almedalen.

Kunskap ger makt.

Det vart lite komiskt när Margot Wallström idag under ett av sina EU-seminarier försa sig lite eller hur man ska uttrycka det. Diskussionen fördes mellan publik, moderator och paneldeltagare och berörde det faktum att partierna är så dåliga på att arbeta gentemot sina väljare med EU-realterade frågor.

Wallström drog till med ett exempel om varför valarbetare kanske drar sig för att "ta debatten", som det brukar heta. Hon trodde att det kunde bero på att man rent generellt hade/har för låg kunskap om olika sakfrågor, och att man därför är rädd för att inte kunna svara på folks frågor i en valstuga. Och hon tänkte sig in i en valarbetares situation, och ut kom det här:

"Tänk om man måste kunna det där Lissabonfördraget, eller det där direktivet som kom förra veckan"

Och man känner ju för att påtala med hög och tydlig stämma att svenska folket faktiskt inte har fått en ärlig chans att inhämta fakta och argument för eller emot Lissabonfördraget. Just därför är kunskapen låg, för att inte säga obefintlig.

Hade till exempel Wallströms parti inte så envist förvägrat sina väljare en folkomröstning i frågan, så kanske inte valarbetare och andra partianställda/vollontärer tvekat att ställa sig på ett torg och prata om fördraget...

Nyttiga idioter?

Nej, det är inte att ta in allmänna åsikter från höger till vänster genom att ställa sin tid till förfogande, som två ledarskribenter på högerkanten gjorde härom kvällen, när två sverigedemokrater kom fram till pubbordet och ville prata med dom.

Sd är inte vilket litet parti som helst. Att ge dom tid och utrymme att formulera sina frågeställningar och "förklara" vad dom "egentligen" vill, är att bidra till normaliseringen av partiet; det är att göra dom rumsrena.

Det är inte att "ta debatten", det är att vara nyttig idiot.

Jag är inte här.

Jag känner att jag tvångsmässigt behöver förklara var jag är och skriver under veckan som denna blogg uppdateras med ojämna, långa mellanrum. Det är alltså på Almedalsbloggen, som jag håller till, ett par dagar fram över.

S-märkt pressträff.

Jag har just bevistat socialdemokraternas pressträff inför kvällens tal. Och det kom besked om diverse justeringar kring fastighetsskatten, vilket inte höjde pulsen nämnvärt. Till avdelningen fult kan man räkna utspelet kring FRA-lagen. Ett utspel tillsammans med miljöpartiet om att riva upp lagen.

Vänsterpartiet som just drivit den linjen, fick inte vara med. Stiligt. Det är naturligtvis en försmak av vad som komma skall inför valet 2010. Socialdemokratiska sympatisörer ser hellre att partiet bildar regering med vänstern, i första hand. Sossarnas ledning vill dock hellre göra upp med miljöpartiet och sidesteppa vänsterpartiet i så många frågor som möjligt. Det är som vanligt alltså. Synd.

Almedalen är under belägring.

Igår sol idag regn. Gotland/Visby/Almedalen. Det är över 600 programpunkter i årets upplaga av politikerveckan. Jag har inte hunnit orientera mig ännu i programmet och inte heller hunnit blogga som jag hade tänkt. Praktiska grejer har helt enkelt fått gå före knackandet på tangenterna. Almedalsbloggen och dess redaktion är dock på plats och det är där jag kommer att skriva primärt under veckan. Det om detta. Nu åker solglasögonen på och den viktiga minen slipas till fulländning och presscentrat intas. Trots ösregn.

Oerhört hälsosamt.

Lagom till semestern kommer det alltid ett gäng aparta rapporter som säger än det ena än det andra om vin och dess eventuella inverkan på kroppens hälsa. Idag kan vi läsa att ämne i rödvin håller kroppen ung. Gäller det även levern? Låt oss hoppas. Oavsett vilket borde kroppen palla en vecka eller så, tänker jag och prickar för lite datum - kvällstid - i agendan.

Och för att göra bot på min lättjesamma tolkning länkar jag till drogportalen och dess alkoholsida. En humörhöjare. Glöm inte flytvästen!

By the way. Alltså, kan någon förklara för mig hur det kommer sig att det ser ut som om jag har länkat många gånger till gammelmoderaten Hökmark och hans blogg, när jag inte har gjort det? Under "mest länkat" bannern poppar han upp ideligen, vilket stör mig en smula.

Gogol räcker fingret.

Om att idka kultur. Det är ju så där med kända verk att man råkar veta slutet i flertalet av dom. Det är ju inte så att man sitter och undrar om Hamlet ska dö, utan mer hur han brags om livet i den aktuella uppsättningen. Och ibland så vill man bara att regissören ska göra processen kort, utan en massa omständiga omskrivningar och tolkningar: Ta livet av honom enligt reglerverket, för en gångs skull!

För övrigt kan jag förtälja att jag blivit utskälld en enda gång under min grundskoletid, och det var när jag avslöjade slutet i Mobergs Raskens.

- Han dör i kallbrand, sa jag till killen som läst mer än två tredjedelar av boken. Svenskläraren blev vansinnig och jag fick mina första (och sista) bannor på nio år.

Den utmärkta Romateatern på Gotland har för vana att spela Shakespeare varje sommar, men i år lägger dom honom på hyllan och tar till Nikolaj Gogols Revisorn. Ett bra verk och vid ett utmärkt valt tillfälle, just när månglarna intar templet under en intensiv sommarvecka, i Almedalen.

En svängdörr emellan. Högern och näringslivet.

Det är löst uppsatta svängdörrar mellan den sittande högerregeringen och svenskt näringsliv. Politiker på högerkanten och näringslivsfolk smälter samman och tränger tillsammans de fackliga institutionerna mot ruinens brant.

Det är korporativism, mina damer och herrar. Historiskt sätt en katastrof för det demokratiska styrelseskicket. Dess superspexiga sida kommer vi att skönja under Almedalsveckan, med till exempel det här jippot: Social Capitalist Award.

Om nätverkande. Kompisar på pappret.

Unga högermän nätverkar flitigast. Det framgår av en undersökning Almedalsbloggen gjort tillsammans med tidningen Fokus. Mer om det nästa vecka; på plats i Almedalen.

Aftonbladet har förresten fått nys om det och gjort en liten snabbis på det.

David gör comeback!

Jag har förmånen att sitta i distriktsstyrelsen för vänsterpartiet Storstockholm tillsammans med honom. Hans gedigna kunskaper kring fackligt arbete är ovärderliga. Följ hans blogg!

Det enda anständiga...

...står Mercosur för, som fördömer EU:s migrationsregler. Man säger rent ut att de (reglerna) är "rasistiska och kriminella".

Ring inte!

Ring P1! är ett litet outhärdligt program. Ungefär som när Söndagsöppet i Svt - under Agneta Bolme - förstörde söndagskvällarna på 90-talet, så sabbar Ring P1! den tidiga förmiddagen.

Ring P1 består till största delen av haverister, som bott själva lite för länge och som i frånvaro av terapeutiska hjälpmedel ringer in till studion och pratar goja. Dom möts oftast av en gnällig rätt elak Täppas Fogelberg. Dom bästa inslagen står dom förinspelade inslagen för, när någon (oftast pensionär) ringt in på programmets telefonsvarare och sagt sitt hjärtas mening.

Förmodligen har producenterna till programmet ringt runt bland sina släktingar eller vänner för att väga upp galenskapen som sprudlar i telefonledningarna. Väldigt ofta reaktionärt, väldigt ofta gränsdragningar åt det främlingsfientliga antifackliga hållet.

Jag vet intellektuella som vurmar för programmet, som tycker att det är unikt med ett tillfälle att utan klipp och reklamavbrott få säga SITT direkt ut i etern; att det är frihet i kubik. Men helt ärligt; programmet är ju en avlastningsplats för alla dom som inte får in sina insändare i lokaltidningen därför att dom har absolut noll att tillföra.

Behöver man ägna ett helt radioprogram till dom?