Sex. Vi är många som funderat. Fortfarande på nollpunkten.

Det skrivs mycket om sex. På lite olika sätt. Det kan vara tips om än det ena än det andra i kvällspressen, tv-program om hur du får till det med din partner, böcker som rekommenderar trixiga ställningar eller en antologi som Könskriget, som jag tyvärr inte orkar igenom. Feministiska tidskriften Bang och dess skribenter brukar också kunna ge ett perspektiv på det som alla sysslar med (mer eller mindra ofta), det vill säga sex.

Det snackas om sex och kärlek, det snackas om bara sex utan kärlek, det snackas om kärlek men utan sex, vikten av att mötas i kärleksakten, vikten av att strunta i föreställningar om att "mötas" i eller under kärleksakten, man pratar om att ta för sig, man pratar om att se sexig ut, eller strunta i att se sexig ut och så vidare i all oändlighet. Det är ett område som ständigt är i fokus. Och ändå kommer man ingen vart, skulle jag - beskäftigt - säga.

Hur mycket orgasmer man än får, som heterosexuellman eller heterosexuellkvinna, går det ju inte att komma ifrån att vi lever i ett patriarkat och att sexualiteten blir därefter. Sen kan man ju naturligtvis - mitt i eländet - ha det skönt ändå. Det är vi många som kan vittna om. Fast frågan som jag skulle vilja ställa är: Tänder vi på vårt eget under - respektive överläge? Är det det som i slutändan ger exstasen (om vi någonsin upplever någon vill säga)? Är det därför killar oftare kommer än tjejer? Killar gillar sitt (över)läge och gillandet blir en njutning som i fantasierna därom ger belöningen iform av orgasm?

Och vi som aldrig haft problem med orgasmen, är det för att vi är ovanligt frigjorda och bejakande, eller är vi helt enkelt - undermedvetet vill jag tro, men är inte säker - tända på vår egen underordning: "Nu fick jag honom, nu tänder han på mig, nu är jag som man ska vara, nu regerar jag, om än för ett par sekunder".

Och många gånger har jag och vännerna diskuterat att man ska bejaka alla sina sidor och inte skämmas för det. Och visst fan har vi lyckats med det, men hur jävla frigörande är det egentligen på en skala? Vi får orgasm, men varför får vi det? Pallar man ens dra slutsatserna? Jag gör det inte. Det förljugna härjar. Likaså patriarkatet med över- och underordning. I sängen. Om så på rygg, bakom eller ovanpå. Överodningen tar inte hänsyn till ställning. Det kan vara värt att komma ihåg det, fundera lite på det och inte bedra sig alla dagar om året med att "jag har det iallafall bra i sägen" - varför har du det? Frågan ställs till båda könen.