Trött och glåmig kom jag till Bromma flygplats vid lunchtid. Gick och tänkte på att jag borde skaffa mig en ny astmamedicin och att semsetern borde vara tre månader istället för dryga en. Kände mig som en obakt baguette; vit o degig.
Men så händer det: På mitt flyg, nära mitt säte, sätter sig
Anders Wijkman,
Anders Björck (som sätter sig bredvid Wikman) och så
Carl Bildt. En gam-moderat-träff! Kan inte bli bättre.
Dessutom glider
Christoffer Fjellner smidigt förbi i kabingången, följd av junilistans
Nils Lundgren o
Helene Goudin. Avhopparen
Lars Wohlin sätter sig lite längre bak i planet. Konstnären
Dror Feiler och
Jens Holm poppar upp och
Inger Segelströms stämma hörs klinga utmed vingspetsarna på planet.
Jag känner naturligtvis för att ta ett uppfodrande snack med Bildt men låter bli (SÄPO-männen är för många). Istället konverserar jag med en vacker fransman, som tyvärr bekänner sig till
Le Pens läger. Det blir liksom inte intressant att fortsätta småpratet då...
Sen samåk med Holm och Fjellner. Goudin, Lundgren och Wohlin delar taxi. Stilla undrar jag om dom står på god fot med varandra efter att Wohlin sabbat junilistans upplägg genom att
dra till kristdemokraterna.Nu på plats i Bryssel igen. Gråjävligt som vanligt. Tänker på följande små söta och inskränkta rader.
Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? Vad allt Europa?
Jag trotsar öppet alltihopa.
Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har. Carl Jonas Love Almqvist