Impopulär president.

Runt 300 000 demonstranter tågade igår på New Yorks gator i protest mot det pågående Irakkriget.

Demonstrationen organiserades av en bred koalition av aktivister, krigsveteraner, fackföreningar, miljöfolk och medborgarrättskämpar. Demonstranterna utlovade en sommar av protester före kongressvalen i november.

- I dag tågar vi, i morgon organiserar vi och i november röstar vi, sade Leslie Cagan nationell samordnare för antikrigsorganisationen Förenade för Fred och Rättvisa, UPJ.

Bush tappar stöd som aldrig förr. Enligt opinionsmätningar stödjer endast 32% presidenten. Så lågt förtroende har ingen amerikansk president haft sedan Nixons dagar. Tiden är helt enkelt ute för George W Bush. Den främsta förklaringen till det rekordlåga stödet är naturligtvis Irakkriget.

Till Ekot säger människorättskämpen Jesse Jackson att:

president Bush ljög och spionerade på det amerikanska folket inför Irakinvasionen och att USA förlorat pengar, liv och heder i Irak.

Slutsatserna man måste dra är ju naturligtvis: USA ut ur Irak!

Rolig rubrik

"Femtonåringarna vill avskaffa kungen". Ungt Val 2006 på aftonbladet.se konstaterar - under ovanstående rubrik - att just femtonåringar (killar) vill avskaffa kungen. Det är ju lysande. Undrar varför just femtonåringar? För moppen med sig radikala strömningar? Eller har dom just läst om franska revolutionen och sett den här bilden:



Tavlan heter "Friheten på barrikaden" och målades 1831 av fransmanen Delacroix. Grundskolans historieböcker brukar innehålla minst en version av denna tavla. Bröstet på tjejen som håller i fanan väckte - åtminstone under min skoltid på högstadiet - förtjusning bland killarna. Det var inte så många som uppmärksammade killen vid hennes fötter som döende masar sig upp i sittställning för att (enligt tavlans uttolkare) en sista gång se friheten.

Det kan ju också vara så att femtonåringarna inspirerats av den här bilden och helt enkelt funderar på om ett liknande öde skulle kunna drabba vår kung. Det kan ju också finnas dom som rent tekniskt undrar lite över hur en giljotin funkar...trillar huvudet av på en gång?

Arbetsrätten i fokus.

Tidningen Flamman har i veckans nummer arbetsrätten i fokus. Läs gärna ledaren, som skriver om årets första majparoller:

Arbete åt alla – nej till sänkta löner
Rör inte kollektivavtalen
Mot osäkra anställningar
För flexibilitet på våra villkor
Stärk arbetsrätten

och kolumnen om hur borgerligheten vill strypa facken - långsamt, debattartikeln som undrar vad som döljer sig bakom näringslivets förslag om "modernare lagstiftning" och sist men inte minst krönikan med rubriken "högerns lösning skärskådas sällan".

Vad man kan köpa för 4,35 miljoner:

Bl a en tavla av suveräna Lena Cronqvist. Trolovningen från 1974-1975 såldes för inte mindre än 4350000 kronor på Bukowskis i Stockholm.

Av ren slump lyssnade jag, via webbradio, på Bukowskis Moderna Våraktion igår och en sak är säker; det är många som sitter inne med stora stålars. Det var rent fascinerade att höra det ena fantasipriset efter det andra klubbas igenom för diverse föremål, som kanske ska pryda ett hörn i någon mångmiljonvilla eller paradvåning.

Hoppas i alla fall att Lenas målning hängs upp snyggt och synligt i den nya ägarens boning. Det är hon värd.

"Internetporr är bra för unga killar"

I dagens Metro tycker krönikören Boris Benulic till. Jag har aldrig gillat hans kolumner av den enkla anledningen att jag inte gillar det han skriver. Han är obehaglig. Inte heller dagens krönika avviker från min uppfattning om Benulic, utan förstärker den. Under rubriken ”Internetporr är bra för unga killar” drar han igång med det gamla vanliga köret om att killar har ju så jävla mycket hormoner i kroppen, snoppen lever ett eget liv och killstackarna måste ju göra sig av med klådan och kåtheten mellan benen. Grabbarna förenar nytta med nöje, menar Benulic: samtidigt som dom gör något åt hormonerna (och kåtheten) genom att kolla in hur ett gäng killar gängar en tjej genom varje tänkbart hål, så lär dom ju sig någonting. Jag citerar Benulic:

Informativa bilder på skärmen har man nog större nytta av än samtal med kompisar som åtminstone killar emellan i den åldern mest påminner om viskleken.

Och vidare att

Vi män har ju alltid mätt snorre – öppet eller dolt – det är vår favoritsysselsättning eftersom vi är lite osäkra.

Verkar stabilt. Undrar om Benulic mätt sin på länge. Dom kanske krymper med åren? Vad vet jag. OK, killar kollar på porr på Internet och Benulic tycker att det är bra. Undrar om tjejerna tycker det?

I en dagsfärsk rapport från Medierådet, som är regeringens expertorgan på barns och ungas mediesituation, presenteras forskning om hur sex och porr i media används och upplevs av ungdomar. Från olika perspektiv skriver experter från ungdomsmottagningar, RFSU och universitet. Rapporten heter: Koll på porr - ny rapport med nakna sanningar. Den kan man beställa eller ladda ner (vilket jag har gjort). Där kan man bl a läsa att:

”De flesta pojkar och flickor ser, eller har någon gång sett på pornografi, men attityderna till pornografi skiljer sig signifikant mellan pojkar och flickor. Pojkar tycker till skillnad från flickor att porr skall vara lättillgängligt, medan en tredjedel av flickorna tycker att porr skall förbjudas eller i stort sett förbjudas och två tredjedelar tycker att den skall begränsas. Pojkar tycker i större utsträckning än flickor att porr kan stimulera män¬niskors sexliv, att porr är underhållande och inspirerande”.

Det är ju inte så konstigt att utfallet ser ut så här. Vi brudar gillar inte att bli påsatta från alla håll och kanter av en eller flera samtidigt. Inte heller att få en knytnäve uppkörd i slida eller anus, sk fist fucking, eller att få piss och sperma sprutade i ögonen. Vidare kan man läsa att:

”Pojkars och flickors upplevelser av pornografi beskriver två helt skilda världar. Pojkarna beskriver att de tycker pornografi är spännande, att de blir upphetsade, och får lust att prova det de ser. Drygt en tredjedel av pojkarna instämmer i påståendet att de också provat vad de sett. Flickorna uppger att de inte tycker att pornografi är spännande eller upphetsande och de får inte lust att prova. De tycker istället att pornografi är avtändande och äckligt. Flickor instämmer i större utsträckning än pojkar i påståenden som att de blir arga eller nedstämda när de ser pornografi”.

Tacka fan för det. I majoriteten av all porr på Internet utnyttjas brudar hänsynslöst. Majoriteten av all porr är utformad av män för män. Det är mannen som styr handlingen och det är hans lust som står i fokus. Kvinnorna är ett objekt för mannens lust.

Forskarna visar att porren förändrats över tid. På hundra år har porr förändrats från:

lättklädda damer till närbilder på könsorgan i rörelse. Det manliga könsorganet är i centrum, ingen annan del av kropparna berörs och sperma ejakuleras utanpå kvinnokroppen och då ofta i ansiktet. Flera män som utför sexuella handlingar med samma kvinna är ett annat återkommande scenario. Kvinnor som utför oralsex på män och blir penetrerade analt är något som ingår i nästan alla dagens produkter från porrindustrin.

Jo, men du Benulic det är verkligen bra att killar stirrar sig blinda på porr. På så vis kan vi reproducera könsmaktsordningen ett par hundra år till. Det tjänar ju du och dina gelikar på.

Det våras för kärnkraftverken.

För på dagen tjugo år sedan inträffade det som kom att kallas för Tjernobylkatastrofen - en härdsmälta i Tjernobylverket i Ukraina. Olyckan inträffade natten till den 26 april 1986 när reaktor fyra i Tjernobyl, staden Pripyat, förstördes genom en explosion och ett radioaktivt moln spreds med vindarna över stora delar av Europa.

I november samma år göts hela reaktor fyra in med 250 000 ton betong i en slags sarkofag för att hindra ytterligare spridning av radioaktivitet. Det har senare framkommit uppgifter att betongen håller på att spricka. En ny sarkofag skall byggas, bl a med hjälp av pengar från EU. Samma EU som fram till och med 2007 storsatsar på kärnkraftsforskning. 50 miljarder har anslagits till kärnkraftsforskning medan "endast" 30 miljarder är beviljade till övrig energiforskning. Det är, för att använda ett milt uttryck, anmärkningsvärt. EU subventionerar alltså kärnkraften fortlevnad (För mer info lyssna på programmet "EU o kärnkraften", Ekot, P1, 23/3).

I EU-kommissionens nyligen publicerade grönbok om Europas energiförsörjning, framhålls kärnkraften som ett av alternativen till olja och gas. Och i EU:s kommande forskningsprogram – det så kallade sjunde ramprogrammet – betonas kärnkraften när det gäller energiområdet.

Även från annat håll påar man utbyggd kärnkraft. I mitten av mars kunde man läsa följande notis i Svd:

De mäktiga G8-länderna hyllade i dag kärnkraften i förvånansvärt starka ordalag. "För de länder som önskar är storskalig utveckling av trygg och säker kärnenergi avgörande för långsiktig, miljömässigt hållbar diversifiering av energitillgången", hette det i en kommuniké efter G8:s energiministermöte i Moskva.

Och DN hänger naturligtvis på resonemanget och konstaterar på ledarsidan 8/4 att:

Mer än hälften av all elektricitet som produceras i Sverige har traditionellt kommit från kärnkraft. Den som avvecklar säkra, stabila och fungerande reaktorer utsätter landet för såväl miljömässiga som politiska risker.

Kärnkraften har helt enkelt gjort en revival, ett återtåg. I svensk politik har motståndare till kärnkraften bytt fot och förespråkar nu öppet en utbyggnad eller åtminstone ingen avveckling. Våra grannar I Finland och Polen bygger på. Finland bygger nytt och i Polen planerar man för två nya reaktorer i år. Tony Blair i Storbritannien har deklarerat att han vill bygga nya kärnkraftverk. Frankrike säljer kärnreaktorer runtom i världen och Kina har just den tionde reaktorn sett dagsljus. Ytterligare två är under uppförande.

Vad händer? Vart finns allt motstånd till kärnkraften som en gång var ett faktum? I en folkomröstning har ju faktiskt svenska folket röstat för en avveckling till år 2010. Förut pratade vi om snabbavveckling av kärnkraftverken, nu om en utbyggnad. Vi har tydligen inget lärt, eller så är det dom stora rösterna i EU, som lotsar dom mindre i "rätt" riktning. Gemensam energipolitik är ju tyvärr uppe på dagordningen i Bryssel.

... Själv befann jag mig under en gran den dagen för tjugo år sedan, då det offentliggjordes att en reaktor krackelerat och att radioaktivt avfall kunde komma med vind och regn. Jag och ett gäng kompisar i 9 års åldern lekte vid en göl, långt uppe i vår skog. Vi fångade ödlor och grodyngel. Det började regna och på våra mammors inrådan ställde vi oss alla under närmsta gran, ganska så allvarliga och konstaterade att det kunde vara ganska så farligt att exponera sig för regnet i dagar som dessa. Klokt gjort. Kloka mammor.

Mer om tjänstedirektivet.

I helgen snackade jag tjänstedirektiv på Nej till EU:s kongress. Jag och en man från transportarbetarförbundet försökte rådda i alla snårigheter som omgärdar direktivet. Kommissionen har nu beaktat parlamentets genomröstade förslag till tjänstedirektiv och kommit med en ny version, som ser ut ungefär som den parlamentet röstade igenom. Dock med smärre förändringar som kan få stora, förödande konsekvenser. Det gäller att vara nogrann när man läser dokumentet, studera minsta ordalydelse. Det är ju också kommissionens tanke. Det ska gå att tolkas till tjänstedirektivets förespråkares fördel. Den som har mest reurser att avsätta till kunniga jurister vinner.

Det svenska facket har utropat seger i kampen om direktivet. Den förhatliga ursprungslandsprincipen, den som säger att det är tjänsteutövarens hemlands lagar som ska gälla när han/hon arbetar i ett annat land, är borttagen. Istället har formuleringen "rätten att tillhandahålla tjänster" satts in. Tvetydigheterna i kommissionens förslag slår rekord.I en artikel till tjänstedirektivet heter det att de fackliga rättigheterna om förhandlingar, kollektivavtal och strejkrätt inte kan påverkas av direktivet och sedan i en annan passus - i samma text - sägs det att dessa rättigheter är likställda med den fria rörligheten för tjänster. Det håller inte. Facket måste fatta det. Fackliga och alla andra rättigheter måste vara överordnade EU:s inre marknadsprincip.

De svenska socialdemokraterna har också slagit sig för bröstet och garanterat att sociala tjänster inte ska omfattas av tjänstedirektivet. I parlamentets genomröstade text finns ett generellt undantag för dem och ger sedan några exempel. I kommissionens tre veckor nygamla text trollar man bort det generella undantaget genom att ta bort "bl a". Undantaget gäller därmed bara de exempel som parlamentet skrev in. Så fult är det!

Ett annat exempel är konsumentskyddet. Eu-parlamentets text vill att det nationella konsumentskyddet ska gälla. Kommissionen gör en fuling och ställer till synes upp på det men lägger till "i princip". Konsekvenserna blir naturligtvis att när direktivet börjar gälla kommer det att leda till tolkningstvister som kommer att läggas på EG-domstolens bord. EG-domstolen har i fall efter fall satt inre marknaden före alla andra hänsyn, dvs försvarat principen om ursprungsland. Så var vi där igen: saker och ting smygs in bakvägen. Det är en härlig demokratisyn.

Facken inför rätta.

Jag är med och anordnar en konferens som jag vill tipsa om:

I april 2005 begär Arbetsdomstolen förhandsbesked från EG-domstolen i Vaxholmskonflikten. Det ger EG-domstolen en möjlighet att underkänna svenska fackliga rättigheter.

Vilka konsekvenser kan det få för fackföreningarna i Sverige och Europa?

Välkommen till en spännande och högaktuell konferens på plats i Vaxholm.

Medvverkande:
Representant från kommissionen.
Francis Wurtz, ordf GUE/NGL
Lars Ohly, ordf i Vänsterpartiet
Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet
Jonas Sjöstedt, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet
Gunnar Ericsson, förhandlingschef, Byggnadsarbetarförbundet
Dan Holke, chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd
Samt representanter från svenska, polska och brittiska fackförbund

Tid: 28 april 2006 kl 9.30-17.00
Plats: Vaxholms Kastell, www.kastellet.com
Arrangör: GUE/NGL

Välkomna!

Hökarna flyger högt.

"Bush utesluter inte kärnvapen i Iran om diplomatin misslyckas", meddelas det från gårdagens stormaktsmöte i Moskva. Så var vi där igen. Knappt tre år efter USA:s invasion av Irak och mindre än fem år sen dito land pekade ut onskans axelmakter, dvs Irak, Iran och Nordkorea. Planen fastställs alltså. Det känns overkligt att det gått så långt att vi nu står inför en eventuell kraftmätning med kärnvapen inblandade. USA:s utrikespolitik är livsfarlig. Hökarna i Washington flyger högt. Bytet är än en gång siktat, genomlyst och definierat. Det är svårt att ta in hur allvarligt läget egentligen är.

Vi har sett det förut. Det handlar om makt. Det handlar om prestige och det handlar om krig - inte fred. Det handlar om pengar, det handlar om naturresurser. Det handlar om imperialism. Världens mest eftertraktade energikällor finns i länder som rubricerats som "ondskans axel": Iran och Irak. Dom är nu lovligt byte och hökarna flyger högt. Det har vi också märkt. Anklagelserna om massförstörelsevapen kommer inte som en blixt från klar himmel, även om Iraks befolkning och Irans, förmodligen upplever eller kommer att uppleva anfallen så - av helt andra orsaker - av missiler eller kärnladdningar. Det är dags att återigen dra ut på gatorna och demonstrera mot USA:s anfallsplaner. Hur lång tid har vi på oss denna gång?

I Bushadministrationen har kapitalstarka krigshetsare funnit en fristad. Det har varit ett faktum allt sedan den intellektuella dvärgen, George Bush junior, intog presidentposten. Det är ingen tillfällighet att en - från början - utrikespolitiskt oerfaren, vit medelålders man med olja som hobby, fått makten över världens i dag enda supermakt. Det är ingen tillfällighet - utan i högsta grad ett resultat av penningstarka intressen, av stormaktsambitioner.

Om kapplöpningen om Afrika för etthundrafemtio år sedan tog sig obehagliga uttryck så har vi fler, lika raffinerade schackdrag att vänta i mellersta östern och i centralasien. Geopolitik är imperialistmakters egenhändigt konstruerade schackspel. Man väntar ut sin motståndares drag, använder sina löpare diagonalt över världen för att avsätta drottningen och få kungen i matt. Regeringar byts ut genom väl genomtänkta drag, oheliga allianser uppstår och shackets bönder, fotfolket, får gå i bräschen och ta smällen.

I dag ser vi inte vita män i tropikhatt och linjal i näven utan kostymprydda män och kvinnor som springer maktens ärenden. Vems makt? vems intressen? Är det mina? Är det dina? Det är hög tid att fråga vilket samhälle vi vill leva i. Än finns det utrymme för motstånd - den organiserade omakten - vi skulle i ett slag bli majoritet. För hur få är dom inte egentligen, de självutnämnda korsfararna. Dom ryms i ett sammanträdesrum i FN.

Kommer ni ihåg?

Ett ”misstänkt” utseende ledde till döden för Jean Charles de Menezes. Han jagades av civilklädd londonpolis, övermannades och sköts med flera skott i huvudet. Trots denna utomrättsliga avrättning kvarstod ordern till alla poliser i Storbritannien att skjuta misstänkta personer i huvudet om de fann det nödvändigt. Att ytterligare oskyldiga skulle kunna komma att drabbas, hade man med i beräkningarna.

Samtidigt med dåden arbetade media upp en ytterst obehaglig och farlig stämning, som underbyggde och anspelade på rädsla. Dagligen kunde vi ta del av kommentarer från journalister, politiker och forskare som målade upp en bild av att det är ett ”vi” mot ett ”dem”. En representant för Utrikespolitiska institutet gick så långt att han talade om heligt krig mot Västvärlden.

Det pratades dessa sommarveckor om deportationer av individer, som inte uppskattade den anglosaxiska livsstilen. I flera europeiska länder hördes (och hörs) röster om att personer, som i någon mån kunde anses stödja terrorism, borde få sitt medborgarskap tillbakadraget. Det har länge varit ett faktum - att rättskyddet inte längre gäller alla.

...Och igår kom beskedet från Storbritannien: Londonpoliserna som sköt den oskyldige Jean Charles de Menezes slipper åtal. Tidningen The Sun skriver:

-Misstag gjordes, men inte av brottsligt slag, säger en jurist som för åklagarmyndigheten granskat händelsen då den 27-årige elektrikern Jean Charles de Menezes sköts ihjäl. Inte heller de höga chefer som ledde polisens arbete riskerar åtal, uppger juristen som granskat ärendet.

"Misstag gjordes, men inte av brottsligt slag" - smaka på det - en utomrättslig avrättning är alltså inte brottslig. Vilket tidevarv lever vi i egentligen?

Fotnot för de glömska: Jean Charles de Menezes sköts ihjäl den 22 juli 2005, dagen efter en misslyckad attentatsplan mot Londons kollektiva transportnät. Han förväxlades med en misstänkt terrorist, hävdade de inblandade poliserna.

Beligen Blues.

Centralafrikanska muséet i Bryssel. I en vacker park omgärdad av små konstgjorda sjöar ligger Musée Royal de l’Afrique Centrale. På kung Leopolds initiativ inrättades det under 1800-talets senare hälft. I den kupolvälvda entrén möter besökaren tre stora förgyllda statyer med text som lyder:

”Belgien bringar civilisation till Kongo”
”Belgien bringar säkerhet till Kongo”
”Belgien bringar välstånd till Kongo”

I vanlig ordning visas ”exotiska” motiv där montertexten ger besökaren små ursäktande och förklarande texter. Det är masker, spjut, fiskeredskap och skulpturer med putande kvinnobröst och synliga snoppar. Filmer med barbröstade unga kvinnor som utför kroppsmålningar och svarta människor som dansar till trummor.

Helt malplacerat har modern konst av lokala förmågor stoppats in. En tavla ställer frågan ”What cause domestic violence?”. Målningen föreställer en man som slår en liggande kvinna. Bredvid hänger en målning med texten ”Virgins go bare breasted in the remote areas”.

Frågande går man vidare och möts av en gigantisk staty av Kung Leopold själv. Han står ganska anonymt i ett hörn utan namnskyllt eller undertext. Mytomanen Henry M Stanley finns förstås också med. Han tittar lite förstrött åt sidan och texten lyder: ”Klädd som han var när han mötte Dr. Livingstone in Africa.”

Till det mer intressanta hör en ny sektion med intentionen att på ett ”djupare” plan förhålla sig till kolonialtiden och dess fruktansvärda konsekvenser för kongoleserna. Bra. Äntligen. Men där möts man av en tidsaxel målad på väggen som proklamerar att kolonialtiden ”bara” utgör en kort period av hela Kongos historia. Den börjar år 300 och slutar 1960. Belgiens tyranni markeras – med rött – mellan åren 1885-1960. Hemska foton på tillfångatagna och stympade människor varvas med bilder på hur belgarna ger medicin till ”infödingarna” och hur de ordnar utbildning.

I ”sista” rummet har kongoleserna blivit fria. Som över en natt transformerades förtryckta till glada och frihetsälskande vita och svarta människor. Sida vid sida. Foton visar vita familjer sittandes vid matbordet ivrigt diskuterandes och svarta familjer i dito situation. En vit man plockar blommor i rabatten och ett annat foto med en svart man som rensar ogräs i en annan rabatt. ”Titta så lika vi egentligen är” tycks vara andemeningen. Man blir generad å utställarens vägnar. Fullständigt distanslöst, dumt och naivt. Precis som Nordiska museets utställning om samerna.

Finland EU-anpassar.

Noterat från YLE:

Låglönejobb allt vanligare. Det pågår en förskjutning mot sämre betalda jobb i Finland, visar uppgifter från Statistikcentralen. Sysselsättningen ökar men de nya jobben uppstår i låglönebranscherna.

Uppgifter från de fem senaste åren visar att antalet arbetstagare har ökat klart inom handeln, servicesektorn och byggbranschen. Industrin har däremot förlorat över 30 000 jobb.

En industriarbetares månadslön är i snitt ett par hundra euro högre än för anställda i tillväxtbranscherna. Ganska välbetalda jobb försvinner alltså och låglönejobb uppstår i stället.

Ännu när Finland i slutet av 90-talet återhämtade sig efter depressionen hade industrin en stor sysselsättande roll men nu är det annorlunda.

Undantaget är finanssektorn där jobben har ökat mest men där också lönerna är högst.

Vi struntar i demokratin!

Europaportalen.se:

Tyskland vill ha ny EU-grundlag senast 2009
Den tyska utrikesministern Steinmeier föreslår att EU:s konstitutionella fördrag byter namn och antas senast 2009.

Enligt dagens upplaga av den tyska tidningen Die Welt planerar Tyskland under första halvåret 2007 att presentera en strategisk plan för ratificeringen av den föreslagna EU-grundlagen.

Tyskarna föreslår också att fördraget byter namn från Konstitution för Europa till (fritt översatt) Grundfördrag för Europa.

Dock fruktar man att en kommande ekonomisk nedgång kan göra fråga politiskt omöjlig, skriver tidningen. Och då kan det enligt uppgift vara bättre att vänta än att ta ytterligare ett nederlag.

Det man syftar på är förstås de franska och nederländska folkomröstningsnejen till EU-grundlagen förra året.

Kongo

Ska en EU-ledd militär styrka skickas till Demokratiska Republiken Kongo?

Svaret är ja. I juni skickas ca 1500 man till Kongo varav 40-50 svenskar.Det är svenskar från den sk Särskilda Skyddsgruppen, SSG, som skickas ner. Anledningen är att Kongo står inför val och att FN är osäkra på om dom kan upprätthålla ordningen på egen hand. Alla riksdagspartier i Sverige har ställt sig bakom beslutet att bistå med mannar. Verkligen naivt. Att det är Särskilda Skyddsgruppen som skickas ner säger en del om det tänkta uppdraget. Det är inte peace and understanding som gäller. Det är helt enkelt ett tillfälle för EU:s insatsstyrkor att öva tillsammans och visa prov på sin styrka.

Sedan 1992 har EU en gemensam säkerhetspolitik, och sedan 1999 en gemensam säkerhets-och försvarspolitik. EU-politik finns, däremot saknas är en gemensam försvarskapacitet. Dom som styr EU vill att unionen ska bli en ekonomisk världsmakt och en politisk enhet, och en viktig aktör på den globala arenan med intressen, värderingar och ståndpunkter, som dom anser sig ha och som måste försvaras. 1999 beslutade EU:s medlemsstater att unionen måste ha förmåga till självständigt handlande, som stöder sig på ”trovärdiga” (?) militära styrkor. Målsättningen är att sätta in styrkor på upp till 60 000 man. Det har man dock inte lyckats med ännu utan för tillfället nöjer man sig med att in så kallade "stridsgrupper" för externa insatser. Grupperna består av mellan 30 till 1 500 personer.

Sedan 2003, har EU genomfört civila och militära så kallade krishanteringsuppdrag, bl a i Bosnien-Hercegovina, Makedonien, Kongo, Georgien, Sudan, Irak, Indonesien, Palestina, Gaza osv. EU:s insatser måste vara i överensstämmelse med FN-stadgan. Stadgan förbjuder i princip användningen av militärt våld, förutom under vissa omständigheter som självförsvar. Trots FN-stadgans bindande principer, inväntar medlemsstater, som bekant, inte alltid en FN-resolution och enligt mannen Stefano Sannino (Diplomatic Advisor of European Commission) Europeiska kommissionen, kan en operation vara legitim även om dess rättsliga status är oklar. Det är alltså som upplagt för trickiga tolkningar. Det ska också sägas att det kommit flera rapporter som visar på att EU-tränade(EU erbjuder sig att utbilda poliser, vilket ingår i det som kallas för grannlandspolitik) kongolesiska poliser haft ihjäl ett 30-tal demonstranter sedan förra året. Demonstranter som visade sitt missnöje med Kabila.

Det är i denna kontext, som vi skickar svensk militär till Afrikas hjärta. Tyskland kommer att leda styrkan, som också innefattar ett tiotal andra EU-länder. Den tyske försvarsministern Franz Josef Jung, har redan gjort bort sig på hemmaplan och fått opinionen mot sig när han fällde kommentaren (om EU-styrkan i Kongo)”the mission will serve to guarantee the interests of the German economy and defend Europe against refugees. Det känns ju stabilt. Undrar om våra riksdagspartier visste om det här när dom röstade ja i slutet av mars? Förmodligen inte.

Vad fan är det frågan om?!

Ytterligare en tokig krönikör från Expressen ger ljud ifrån sig. Idag påar Ulf Nilsson sexköp och prostitution i sin kolumn. Själv har han köpt kön i sin ungdom, erkänner han och tillägger att "de flesta resande svenska killar gjorde detsamma" och att "det var normalt". Slutsatserna han drar efter mycket blurr är:

att sex alltid varit och alltid kommer att vara en handelsvara, att prostitution är ett svårt begrepp att definiera (tänk på den 80-årige miljonärens 19-åriga fjärde fru!) och att alltsammans främst handlar om personligt ansvar.

Jag blir trött in i själen av att läsa smörjan. Motvikt och motstånd finns dock hos briljanta Tora. Läs henne!

Skugge kastar in handduken.

Nu slutar Expressenskribenten Linda Skugge att kalla sig för feminist. Anledningen är att hon inte tycker att ordet feminist är gångbart:

Feminist som ord funkar inte. Det enbart förstör och gör så att folk slutar tänka. Man blir ett ufo i folks ögon om man säger att man är feminist. Det spelar ingen roll vad ordet betyder för i folks ögon betyder det att man hatar män, att man tycker att män är djur, att man tycker att kvinnor ska "ta över" makten, att män ska ge alla sina pengar till kvinnorna, att man ska kunna döma alla män för våldtäkt utan rättegång, att alla män slår kvinnor. Ordet har blivit ett vidrigt ord i folks ögon. Feminister är vidriga dårpippis.

Tja, den feministiska rörelsens överlevnad och fortsatta kamp varken står eller faller med Skugge - har aldrig gjort kommer aldrig att göra. Hennes avstånd från feminism kan ses i ett sammanhang där reaktionära krafter gör sitt återtåg: abortmotståndet hårdnar o brer ut sig, legalisering av prostitution är åter uppe på dagordningen, avdrag för pigor till överklassen påas osv.

Skugge är en produkt av den världsfrånvända, reaktionära strömning, som tilltagit de senaste åren. Hon är tyvärr inte ensam, det kryllar av dom i den borgerliga pressen: från ledarsidorna till krönikörer och tidningsmakare. Det är otäckt och oroande. Dom har makt i form av pengar och tillgång till de största mediekanalerna - på så vis sätter dom dagorningen. Just därför är det så viktigt att fortsätta den feministiska kampen, intensifiera den - slå tillbaka - bara skita i vad Skugge o hennes karriärskåta polare tycker och tänker. Vi är större än så och vi är jävligt många som kommer att fortsätta slåss för våra rättigheter, oavsett om det är gångbart eller inte på CV:t!

Ps.Det ska bli intressant att se vad hennes polare Belina Olsson på Aftonbladet säger om hennes utspel.

Tjetjenien

För två år sedan intervjuade jag Anna Politkovskaja för tidningen Flamman. Hon var då i Stockholm och höll en föreläsning på Utrikespolitiska Instituet. Åhörarsalen var fylld till brädden och vi var många som andaktigt lyssnade till hennes berättelse om krigen i Tjetjenien. Anna Politkovskaja, reporter på Novaja Gazeta, är en av Rysslands mest välkända journalister. Hon är den enda journalist som vågat berätta om vad som händer i Tjetjenien under kriget, i material som hon samlat under mer än 40 resor till landet. På svenska har hon utkommit med böckerna Tjetjenien - sanningen om kriget (2003) och Putins Ryssland (2005).

Trots dödshot som tidvis tvingat henne i exil, fortsätter hon att rapportera från Tjetjenien, för som hon själv uttrycker det:

Om jag visste att andra åkte dit skulle jag kunna slappna av. Men de åker inte, så jag känner att det är min plikt att fortsätta besöka Tjetjenien. Det skulle vara värre för alla om informationen saknades.

I dagens Aftonbladet.se läser jag att Aftonbladet nu inleder ett samarbete med Anna Politkovskaja och den ryska tidningen - Novaja Gazeta - som hon arbetar för. Varje måndag kommer aftonbladet.se att publicera nyheter och artiklar från Novaja Gazeta under rubriken ”Ryssland”. Dessutom kommer redaktionen på Novaja Gazeta att hjälpa Aftonbladet bevaka stora händelser i Ryssland.

Det är rekommenderad läsning! Håll alltså utkik efter dessa artiklar.

Först ut är: De döda barnen ska väckas till liv samt Mitt jobb är farligt, men jag måste fortsätta.

Lögn, förbannad lögn och statistik - ett axplock.

Jag var på ett seminarie i Göteborg igår, som anordnades av SOM-institutet (Samhälle, Opinion och Media). Dom presenterade resultat från deras senaste undersöknig bland den svenska befolkningen och deras tankar kring just samhälle, opinion och media. Sören Holmberg, han som alltid sitter i svt under valvakan o kommenterar grejer, var en av dem som talade.

För den som trodde att bloggandet kan ha en avgörande betydelse i valet, lär bli besviken. Endast 4% av den svenska befolkningen har någon gång varit inne på en blogg. Ska man nå ut med politiska budskap är det morgontidningen som gäller, enl undersökningen, eller nyhetsprogrammen Rapport/Aktuellt.

Läs gärna Ali Esbati och Pierre Andersson ang nyhetsrapportering.

På frågan "Vilken eller vilka frågor eller samhällsproblem tycker Du är viktigast i Sverige idag? toppar sysselsättning, följt av sjukvård och pensioner/äldrevård. I botten: EU, jordbruk/decentralisering och offentlig sektor/privatisering.

När svarspersonerna fick placera ut partierna på en ogillar-gillarskala mellan -5 och +5 hamnade folkpartiet i toppen, följt av moderaterna och centerpartiet. I botten: vänsterpartiet, feministiskt initiativ och sverigedemokraterna.

Dock bör man ju som bekant ta all statistik med en eller två nypor salt. Det heter ju lögn, förbannad lögn och statistik.

Ointressant? Tråkigt?

Jag har sen jag började blogga skrivit mycket om vad som sker i och runt EU-parlamentet, dess kommission och ministerråd. Även om det är osexig läsning, kanske rent av tråkig, kommer jag fortsätta med det. Vårt medlemskap i Europeiska Unionen är inte till vanliga människors fördel. Tyvärr är det väldigt tyst om det på hemmaplan, trots att direktiv, förodningar och lagar antas, som påverkar vår vardag - vårt hela välbefinnande - negativt. Arbetsrätten hotas, välfärden privatiseras, lagar ska hamoniseras till en enda grumlig EU-röra.

Allt påverkas: Inrikespolitik, utrikespolitik, säkerhetspolitik, finanspolitk, arbetsmarknadspolitik, inställning till offentlig - och privatsektor, miljöfrågor och vad helst du kan komma på. Utvecklingen som den ser ut nu går mot ett Europas förenta stater, med gemensam konstitution och harmoniserad lagstiftning: medlemsländernas lagar ska bli mer lika varandra för att i slutstadiet bli ett och samma regelverk. Det är vad som faktiskt sker!

Konstitutionen är inte död. Det är 14 länder av 25 som i dagsläget antagit förslaget, oftast utan folkomröstning. Finland är nu på väg att göra samma sak. Trots att Frankrike o Holland röstade nej för mindre än ett år sedan o att det enligt reglerna skulle räcka för att hela saken skulle vara ur världen, fortsätter processen kring ratificerandet, dvs godkännandet av konstitutionsförslaget. (mer om det här under rubriken "Läget på EU-fronten").

EMU är inte heller ur världen om någon trodde det (o det har man ju faktist all anledning att tro eftersom svenska folket röstade ett stort, fett nej till smörjan). Idag kan man läsa att Ekonomikommissionär Joaqumn Almunia påminde Sverige och Polen att de båda länderna inte ska tro att de har kommit undan sina EMU-åtaganden. Han tillade också att Polen måste sätta ett datum för inträde i valutaunionen EMU. När kommer han att kräva att Sverige ska sätta ett datum för inträdet? Om någon har missat det (ja, vi är många) så har Sverige inte begärt undantag från det så kallade tredje steget, nämligen övergången från krona till Euro. Därför kan Ekonomikommissionär Joaqumn Almunia fortsätta att påminna om Sveriges EMU-åtaganden.

På Europaportalen informerar man om att EU-kommissionen skickat ut krav till Sverige och 16 andra EU-länder att ändra sin lagstiftning för elmarknaden så att den bättre stämmer med EU:s regler. Hur många vet om det? Och hur många vill ha det så?

De nya franska arbetslagarna, som ska göra det lättare att kicka ungdomar och som vållat stora protester såväl i Frankrike som annorstädes, stödjs av EU-kommissionens ordförande Barroso. Han tycker att det är för mycket "revolutionsromantik" i Frankrike och uppmanade redan från första början den franska regeringen att köra på trots enormt folkligt motstånd. Det säger mycket om vad som väntar bakom nästa hörn. Det är ingen slump att Danmark just nu reformerar sin välfärdspolitik. Danmark förändrar sitt välfärdssystem och påar bland annat höjd pensionsålder, ställer hårdare krav på studerande och invandrare, luckrar upp arbetslagstiftningen etc. Det är bara en fråga innan dylika arrangemang påbörjas i Sverige. Kommer dessutom borgarna till makten kommer det att gå fortare än kvickt.

Svenskarna är det mest EU-skeptiska folket av alla EU:s medlemsländer (läs här). Vi gillar inte vad som sker. Det vore helt berättigat att folkomrösta om ett fortsatt medlemskap.

Tankar om Feministiskt Initiativ.

I helgen har Feministiskt Initiativ, FI haft valkonferens; satt sina riksdagslistor och antagit valmanifest. FI tycker att höger - vänsterskalan inom politiken är förlegad. Dom tycker också att klass är sekundärt, något som dom inte tänker använda som analysverktyg i sin politik. Personligen tycker jag att detta förhållningssätt är direkt idioti. Jag kommer att återkomma till detta många gånger framöver.

Inspirerad av en kompis, som nyligen haft en samtal med sin morsa om Feministiskt Initiativ, tog jag i helgen upp samma ämne med min mamma. Jag ställde ett par frågor och fick ett rungande svar tillbaks. Jag bad henne skriva ner sina tankar o det reulterade i en slags pamflett. Nedan publicerar jag hennes svar, oredigerat och ilsket. Direkt från hjärtat. Jag tror inte att hon är ensam om sina tankar:

Jag fick en fråga av en av mina döttrar. Den löd så här: - Mamma skulle du vilja gå med i Fi eller stödja Fi?

Mitt svar är aldrig i livet! Vad har en 50 årig förskolelärare som jobbar halvtid och har halv sjukpenning med Fi att göra?

Fi är för mig en samling välbärgade borgartanter tillsammans med sådana människor som kallar sig för vänsterintellektuella. Vad har Fi för något gemensamt med en ensamstående flerbarnsmamma som jobbar i kommunen som förskolelärare? Vet någon i Fi vad en förskolelärare är för någonting? Och hur mycket hon tjänar ? Oftast är en förskolelärare en hon.

En ensamstående mamma som jobbar i kommunen får lägga all tankekraft och energi på att få basala behov såsom mat, bostad, kläder och uppfostran av sina barn för att få livet att gå ihop.

Ni Fi tjejer verkar tycka om att stå i centrum och glänsa och prata om oss som ni säger ni värnar så mycket om!

När jag var en ung ensamstående flerbarnsmamma så var Mia-Pia Boëthius i blickpunkten genom stödstrumporna. Ni stödstrumpor vart tog ni vägen? Är ni i Fi nu? Mia-Pia Boëthius, Evabritt Witt Brattström Agneta Stark m.fl. har blossat upp då och då i kvinnokampen med intelektuellt prat om kvinnor i vård, omsorg och skolan det blir mest prat och så försvinnare ni när det hettar till i debatten och ni får kritik från media. Då försvinner ni med era kampord till era välbetalda arbeten på någon högskola eller ett universitet någonstans!

Nej Fi för mig är en samling avfällingar som Gudrun Schyman och Marie Carlshamre som inte kan vara någon annan stans med sina budskap.

Fi för mig är en diskussions klubb för välbärgade borgartanter.

Jag vet att det är många i olika åldersgrupper, som kallar sig för gräsrötter, som ser det Fi sysslar med som hobies och lekar( här citerar jag min mor ) som kan bestå i att bli upprörd över att en man fick sin professur före en kvinna, som är Fi medlem.

Det är viktigt med jämnställdhet, men det ska också röra oss som befinner oss på det basala planet i samhället.

Enligt min åsikt leker Fi mest med ord och handling uteblir!

Susanne Löfqvist.